I Bara vi själva kan rädda varandra skriver Aslı Ceren Aslan om sin tid som politisk fånge. Hon dömdes till två och ett halvt års fängelse 2017 för medlemskap i en ”illegal organisation” och för att olagligen ha korsat en provinsgräns för att rapportera om pågående militära kampanjer mot civilbefolkningen. 2020 dömdes hon ånyo, då för påstådd PKK-propaganda. Hennes personliga erfarenheter av förnedring och förtryck under fängelsetiden men också av kvinnligt kamratskap fångarna emellan står i centrum i Bara vi själva kan rädda varandra men hela tiden invävda i en bredare bild av den politiska situationen i Turkiet.

 

Aslı Ceren Aslan föddes i Istanbul 1990 och tog sin examen från universitetet Çanakkale Onsekiz Mart i matematik 2014. Mellan 2014 och 2021 arbetade Aslan som journalist, redaktör och chefredaktör för det turkiska magasinet Yeni Demokrat Kadin och dagstidningen Özgür Gelecek. 2017 till 2019 satt hon i fängelse i Urfas slutna anstalt Nr. 2 på grund av hennes journalistiska gärningar. Aslan fick ett stipendium från GeoAIR, en konstnärsorganisation baserad i Georgien, för att forska om hbtqi-grupper och genusojämlikhet i regionen. Hon bodde i Tbilisi från 2021 till 2022 där hon skrev ett antal artiklar och reportage om dessa frågeställningar. 2022 blev hon antagen av ICORN (International Cities of Refuge Network), en organisation för journalister, författare och konstnärer under politiskt hot, och därmed Växjös fristadsförfattare.

​

Del fyra i serien Det fria ordet.​