kånkalång
”Det här är förmodligen en av årets briljantaste skrifter just nu. Fastän den kom i fjol.”
Lars Forssell, DN
”Det rabulistiska grinet till trots — detta är ändock ett eftertänksamt verk att stilla ligga och tvinna navelluddet till. Och när kunde man säga det senast, jag bara säger.”
Jill Vaneskult, Utlandsbilisten
"Ja, men även nästa års."
Anna-Maria Lämngren,
Nerikes Mångahanda
”(...) då till slut kommer fram till gräddglasskiosken och finner den riven för vinden, och sen, efter ett lugubert kringirrande på stranden (som naturligtvis inbjuder till en postmetaforisk läsning, i chaucersk anda; 'O you messenger! Sodden and awash! / Breath stinking, staggering limbs, and wits astray, / And with distorted and contorted face, / All that's confided to you you betray, / Your mind all gone, and chattering like a jay! / Anywhere where drunkenness rules the roost, / You can be pretty sure no secret's safe') — med moderns babords ländknota i ena näven och sitt arma öde i den andra, i regnspäckat vredesmod knackar på hos greve Blipp Nolan, och allt utvecklar sig. Det är stort. Det är litet. Det är även mittemellan. Så sett.”
Veronika Hagbacka, Jakobstads Underrättelser med Helg i Kvarken
”Nån deckare liknar det egentligen inte alls. Och det är det kanske inte heller. Nähä. Binge fem!”
Målle Ångström, Kultur & Makulatur
”Kanske kan det roa den vördade redaktionen att veta att vi här ombord på nordsjökuttern 'Tussilago III' numera läser sviten 'Skrapfisk' efter sjörapporten varje morgon, dvs. klockan prick 05.59 nollnoll, om inget annat meddelas.”
Bolivar Jansson, Norra Hallands Fiskargilles Lilla Tidning (nätupplagan)
”(...) Man kan förstås tycka, eller 'tycka', mycket om slikt bruk av trädgårdshörnan som 'spelyta', i överförd mening, där ungefär 'rabarberna' står. Och vad man vill. Och generera. Kvarstår gör det faktum. Ja. Jag har ju själv skrivit ett päjpör. Vad sedan gäller frekvensen av nå nå-fenomet 'vökel' i samband med ett excessivt entropiskt höpp per underbuggen 'bokki' (vars pluralform till yttermera tveksamhet är under allmänt överprövande i forskarmiljön) råder dock den enda analysator som i sammanhanget kan torda kunna gillas; det vill säga att den sen-afötiska starka verb-sidogruppens restappendix 'li-lu' i sin paleolågiska högform snarare sparsamt skall tagas i behjärtande. I de fall då. Subjektet. Ja. Nämenatt: om hemmapronomenet 'denna hära' inte i avsevärd grad motmörkar morfemflisan 'jum jum' (se Dunkelhult 2013, kap. 'Mörkrets betydelse för natten'). — Aah, va? Jaså. Ja ja. Men te, då. Örl Gräj föffan mänska. Med ett stånk citron. Tack. Å en sup. NäFÖLÅÅTvasaja. SOCKER! Samt en flisa dillsill. Tackarrrr.”
Odysseus Mårgonfugth, Swänska Daggbladet