Valtinos litterära språk kännetecknas av en skarp, korthuggen kärnfullhet som fångar substansen och djupet i hans hjältars handlingar och i deras predikament som bestäms av opåverkbara historiska händelser och existentiella angelägenheter. Genom en tragisk medvetenhet når författarens personer ett kringsynt ställningstagande i världen, en insiktsfullhet som i längden om inte redan på förhand gör dem starkare gentemot de historiska konflikternas eller själva livets övermäktiga grymhet. Valtinos iakttagande uppläggning gör att hans berättelser förblir öppna i sina inställningar och fria från ideologiska eller metafysiska inskränkningar. Det är en bejakande filosofisk och moralisk värld som författaren erbjuder, en som helt utan rädsla ifrågasätter och tillintetgör politiska tabun som har hemsökt den moderna grekiska historien.